Jag har flyttat

Till sist tog jag steget att bygga en egen sida på ett webbhotell, fortfarande med WordPress. Du hittar mig på adressen http://www.caritaholmberg.se/

Där ska jag förhoppningsvis få till snygga gallerier så småningom. Allt du har läst här finns medflyttat till mitt nya ställe. Hoppas du följer mig dit!

Spännande växt i Tullviksbäckens naturreservat

Idag var vi ute på Väddö och rekade inför fotografering i soluppgången. (som kommer oförskämt tidigt :)) Egentligen föredrar jag soluppgångar i oktober, de passar mina sömnvanor bättre. Vi köpte med oss lunch och fika från Bagarboden i Grisslehamn och letade oss ut på olika småvägar till kusten och klipporna. Det blåste friskt och utan mössa blev det lite kyligt om huvudet. Men i lä av en stor klippa och med en stor kopp kaffe var livet härligt. Några fina tänkbara platser hittade vi. Det gäller ju att hitta både förgrund och mellangrund, gärna bakgrund också men vid soluppgångar över havet får själva soluppgången vara bakgrund. Det finns också ett jättefint naturreservat på Väddö som heter Tullviksbäcken. Det är ett område på 190 hektar varav 90 hektar är land. Där rinner Tullviksbäcken som är en viktig plats för havsöringar. Vi följde bäcken uppströms bland stormfällda träd, porlande bäck, blommande harsyra, vitsippor, blåsippor och en blomma jag aldrig sett förut. Kanske en orkidée? Skulle vara kul att få veta vad det är.

Orkidée?

Orkidée?

Tullviksbäckens mynning

Tullviksbäckens mynning

Tullviksbäcken med lång slutartid

Tullviksbäcken med lång slutartid

Blåsippor

Blåsippor

 

Äntligen körsbärsblom i Kungsträdgården

I år var första gången jag såg körsbärsblomningen i Kungsträdgården. Det var i sista minuten för det snöade redan blomblad till marken. Träden bildade ett tak och det var fantastiskt vackert och en härlig känsla att promenera under. Att ta bilder på folkliv utan att få med någon som fotograferar var omöjligt! Alla fotograferade! Kul och lite knäpp känsla, jag var ju inte bättre jag som gick omkring med kameran ständigt beredd. Lyckades få med en kändis också, Sanna Nielsen blev fotograferad i Kungsträdgården hon också. Jag fotograferade hennes fotografering medan en medarbetare fotograferade mig, snacka om metafotografering…🙂

Körsbärsblommor

Körsbärsblommor

Sanna Nielsen blir dubbelfotograferad

Sanna Nielsen blir dubbelfotograferad

Kungstradgarden

Alla är fotografer

_MG_3630

Kollar om bilden blev bra?

Lite sent men aldrig för sent

 

Frösådd av tomater

Frösådd av tomater

Äntligen kom de ner i jorden. Köpte inga nya i år utan sådde de som fanns kvar i påsarna från tidigare år. De flesta hade gått ur datum men jag hoppas att det ska gro några ändå. Det blev 14 olika sorter så om alla gror blir det trångt i växthuset. Tomater är så härligt att odla själv. Nu har jag turen att ha ett växthus och då går det utmärkt att odla tomater, även om skörden blir sämre regniga somrar. Tomater älskar sol! Men det bästa är att odla dem på friland, då får de den där fantastiska smaken och doften. Jag brukar försöka odla några plantor ute mot växthusets södervägg och hoppas på en bra sommar. Om nu frön från alla sorter gror kommer jag inte att få plats med dem i växthuset så då tolkar jag det som att det kommer att bli en fantastisk solig sommar🙂

Grundsjömossarna i gryningen

Ännu ett naturreservat har fått besök, denna gång Grundsjömossarna vid Forsbol. Detta kom vi på att göra efter att ha fått inspiration av ett spontanbesök på Häverö-Bergby naturreservat under lördagen. Dit for vi efter ett infall på eftermiddagen, snabbt på med oömma kläder och grabba tag i kameran. Väl framme insåg vi att batterierna var på upphällningen. Mitt höll men S batteri dog efter 15 bilder. Men men, det var en kul utflykt ändå. Sent på lördagskvällen kom vi på den briljanta idén att vi skulle kliva upp tidigt på söndagsmorgonen för att utforska ännu ett naturreservat, Grundsjömossarna. I med batterierna i laddarna och sen ut på Google Maps för att leta färdväg. Lite soffhäng framför tv och insåg alltför sent att klockan var mycket.

Kl 05.00 tyckte inte jag att idén var lika briljant längre. Lyckades övertala S till att sova lite till. Men sen for vi iväg och var väl framme vid 7-snåret. Kom direkt att tänka på Jurassic Park då vi klev ur bilen, massor av fåglar hade massor av ljud för sig. Och det lät som stora fåglar, tranor förklarade min mer naturvane S. Så vi knatade iväg på den stig vi trodde skulle leda oss ut till sjön och fåglarna. Vi knatade, nästan klättrade, klev omkring och pustade, lockade av alla lockrop från fåglarna. Efter ett tag tyckte vi att stigen ledde oss bort från ljudet av fåglarna, hmm, efter lite överläggning beslöt vi oss för att vända tillbaka och prova en annan stig. Den nya stigen ledde oss rakt in i tystnaden, men nu var vi trötta och struntade fullkomligt i några tranor. Vi hade sett att det skulle finnas en jaktstuga och tänkte att vi skulle gå till den och se hur det var där. Kanske fanns det en karta över reservatet där, för vi hade inte tagit med någon, det verkade ju så enkelt att hitta här. Så vi gick och gick, klättrade och pustade, och hittade jaktstugan till sist. Den har ju inte samma förmåga som fåglar att flytta på sig hela tiden. Vi rastade där en stund och skrev i gästboken.

Från jaktstugan var det inte långt till bilen och vi beslöt att prova en annan väg in i naturreservatet. Vi åkte en liten bit och parkerade igen. Tog våra kameror och knatade iväg. Denna gång var det betydligt mindre strapatsrikt, vi gick rakt ut över en myrmark där vi fick gå på rejäla ekplank som var utlagda som en gångstig. Bredvid var gungfly och väldigt blött. Fantastisk miljö med skvattram och säkerligen hjortron på hösten. Här fick vi gå sex kilometer till sjön men det var rena söndagspromenaden jämfört med våra tidigare strapatser på de andra stigarna. Väl framme fanns ett gediget utsiktstorn med sittplats och perfekt vy över myren och sjön. Inga fåglar. Här fanns dock en karta och vi insåg snabbt att vi hade varit alldeles i närheten nyss då vi beslutade oss för att vända tillbaka på stigen. Så snöpligt. Nu var solen uppe och det hade suttit fint med lite fika, men det hade vi ju inte. Vi satt kvar en stund och njöt av utsikten, skogens ljud och att vi nu hade koll på bästa vägen in till myren och sjön. En annan gång så…

Jaktstugan

Jaktstugan

Grundsjömossarna-2

Två sängplatser för de som gillar hårt underlag.

Grundsjömossarna-1

Minst fem olika tapeter på väggarna, och en hemtrevlig bonad. Vad mer kan man önska?

 

Spången ut på myren

Spången ut på myren

Grundsjömossarna-6

Grundsjön utan tranor

Grundsjömossarna-5

Landet som en gång var

heter vårt nya projekt som vi startade i helgen. Tanken är att visa på allt som vi nu överger i rask takt. Hur vårt landskap förändras när bondgård efter bondgård läggs i träda. När åkrar planteras med träd. När växtätarna försvinner och ängsmarkerna växer igen. När skogen får ge vika för trädproduktion. När hus som förr varit så viktiga för överlevnad nu får stå och förfalla.

_MG_2899

_MG_2904

_MG_2919

_MG_2920

På besök i Pansarudden

I helgen besökte vi Pansaruddens naturreservat. Det ligger intill sjön Vällen i Uppsala län. Vi hann bara besöka en liten del av det eftersom vi skulle fotografera och ”fastnade” nästan direkt för ett område som var stenigt och helt övertäckt av mossa. På vägen till Pansarudden åker man genom hyggen och det ser allmänt trist ut. En och annan halvhög stubbe och några fröträd. När man är inställd på att få se orörd skog och först måste åka genom ett hygge blir känslan lite märklig. Men effekten var total, bakom en krök förändrades världen. Plötsligt befann vi oss bland höga träd, stenrösen och hela marken var täckt av grön mjuk mossa. Vi började nästan genast se trollansikten och mystiska varelser. Vi åkte till den södra parkeringen och gick ut mot sjön. Efter några hundra meter var vi fast och ägnade resten av eftermiddagen åt att krypa runt i mossan och klättra bland stenblocken. En härlig dag i skogen och vi kommer att åka dit igen för att utforska mer. Så mycket bilder blev det dock inte, jag tycker det är svårt att fånga skogen på bild, det blir mest en massa träd, stenar och mossa😉

Pansarudden

Fötter och trädrötter

_MG_1397

_MG_1398

_MG_1400

Speglingar

Spegling-1

Spegling-2

speglingar-2

Spegling-3

Vintergatan

Vintergatan

Vår plats i universum, Vintergatan. Alla ljusa prickar som syns på stjärnhimlen är stjärnor, precis som vår egen sol. Inte alla ligger i Vintergatan, vi kan se stjärnor som befinner sig mycket längre bort från oss. Det beror på hur ljusstarka de är. Men det ljusa bandet på stjärnhimlen är vår Vintergata, vår spiralgalax och man kan se gasmolnen som är platsen där nya stjärnor föds. Hade vi befunnit oss på en annan galax och tittat mot Vintergatan hade vår sol varit en av alla ljusa prickar. Undrar hur många av alla ljusa prickar på stjärnhimlen som har planeter som snurrar runt sig. Och tänk om vi inte är ensamma …

%d bloggare gillar detta: